Jag föddes en kall Januari dag år 1993, för att vara exakt den 22 januari. Jag fick namnet Aamnda. Bostadsorten blev den lilla byn Timfors, belägen 2,5mil från Älvsbyn, Norrbotten. Där bodde jag med min mamma Susanna, min pappa Peter och min två år äldre syster Malin. Det bodde inte alls många i Timfors, ungefär 14 stycken. Jag och min syster var de enda barnen i byn. Redan som barn var jag en liten knubbis, enligt mig själv. När jag var 7 år började jag skolan i byn Vistträsk, en liten skola. Jag hade inga vänner och var mest för mig själv, för att jag kände mig annorlunda och blyg. Så fortsatte det vara även i grunskolan och högstadiet i Vidsel. Men under åren har min blyghet vuxit bort lite för varje år, fast den finns än kvar tyvärr. Alla i skolan var inte så snälla mot mig, sa elaka saker bakom min rygg och så. Klart det tog hårt på mig.

Jag gick i Vissträsk minns jag, kanske i klass fyra, gick jag ner i vikt, för att jag började äta mindre onyttighet och röra mig mer. Men när jag började i Vidselskolan gick jag upp i vikt igen, det berodde väl kanske till en del att jag inte trivdes där, fast det gjorde jag för den delen heller inte i Vistträsk. I sjunde klass om jag inte minns fel, vägde jag minst 80kg. Det kändes ju som förståligt inte bra för en 14 årig tjej, på 163cm. Men ett samatl hos skolsökerskan gjorde att jag bestämde mig för att på egen hand gå ner i vikt och bli mer hälosam. Hon erbjöd mig hjälp från dietist, men mitt svar var "- nej, jag gör det själv". Vilket jag gjorde också , efter som jag är den typ av person som vill klara saker på egen hand, för om jag gett mig in på något ska jag fan klara det på egen hand, " för det ska fan gå tänker jag". Det gick trögt till en början med viktnedgången, jag åt lika mycket sötsaker. Men efter ett tag började vågen visa lite mer glada miner, det var när jag började promenera och jag tror även att jag började äta lite godis och liknade. Jag körde även ett tag med promenera och sen äta ett halvt paket lightglass, om den funkade bra minns jag inte, hehe. Men tiden gick och jag blev nästan besatt av att gå.

Idag är jag inte lika besatt av att gå, men gillar även nu att gå. Jag äter mycket godsaker, men koll på att det inte blir som förut, totalt har jag gått ner ca 17 kg under några år, inte nöjd än. Men what a fuck, vikten är ju inte allt!
För jag ser hellre mullig person som är glad och lycklig person, än en person som är smal och olycklig. JOPP, så är det:)

I hela mitt liv har jag gillat djur grymt mycket, de sviker en aldrig, de är så oerhört fina, vad skulle man gör autan de? Kolla bara in bilderna på de fina djuren i min blogg.

Under sommarjobbet efter nian träffad jag min pojkvän, Andreas. Så det var ju ett bar sommarjobb, som för övrigt var på kyrkogåredn, kan man tänka sig... Att träffa sin pojkvän för första gången på ett sådant ställe :)

Min familj är bäst på alla sätt och visa! De är så oerhört hjälpsamma och snälla.

Nu har jag missat en hel del... Men det kan jag skriva snart eller en annan gång. Eller så kan ni ställa någon fråga om ni vill veta något speciellt!:)